Konsten att intervjua sina idoler

Vi kommer in på Janet Froelichs kontor. Hon är 64 år men fortfarande en sexig kvinna med en fantastisk – för att inte säga ikonisk– frisyr. Håret är varken för kort eller långt och när hon drar fingrarna genom luggen faller den tillbaka perfekt igen. Ett litet trick hon lärde sig behärska tidigt i karriären och aldrig slutat med. Första gången vi träffas berättar vi att vi är avundsjuka på hennes fina hår. Hon säger: ”Ah, men det passar era huvudformer att ha tunt och stripigt hår!” Vi missar ironin och efteråt valsar vi nedför gatan höga av lycka över komplimangen.

Nästa gång vi möts vill vi prata mer hår med Janet. Vi ber henne berätta om sina rutiner när hon vaxar benen. ”Jag tycker om att använda ett bra vax när jag ska vaxa benen. Det känns inte som att jag får det ordentligt gjort annars.”. Eftersom hennes röst är mjuk och hypnotisk när hon pratar blir det som en nästan förtrollad stämning i hennes underbara arbetsrum.”Varför får inte unga flickor lära sig vaxa benen ordentligt i skolan på samma sätt som man får lära sig om geografi och matematik?” undrar Janet. Sen kommer hon av sig en stund på sitt lite charmigt vimsiga sätt. ”Jag börjar alltid med att vaxa nedre delen av benet” Hon visar med handen på sin vänstra vad. ”Sen drar jag rakt uppåt såhär.” Hon drar en inbillad vaxremsa genom luften . ”Det skulle vara en intressant studie att återkommande filma en persons rutiner kring hur hon vaxar benen. Gör vi verkligen på exakt samma sätt varje gång?” Vi funderar och nickar instämmande och i det ögonblicket kan vi inte annat än tänka på Janet som en mor.

Den legendariska Mr. Bryan Ferry

Såhär låter det när Bryan Ferry intervjuas i senaste numret av Fantastic Man av en journalist som hyser en sådan beundran inför idol att han förmodligen ligger på rygg med tassarna i luften och tungan hängandes utanför. Man vet inte riktigt om det är hans okritiska förhållningssätt som får Bryan Ferry att framstå som en idiot. Vi läser intervjun som ett djupt avskräckande exempel på hur illa det kan gå om man inte lyckas hålla igen känslorna när man intervjuar sina idoler. Om vi någon gång blir så star-struck under en intervju att vi helt tappar sansen hoppas vi att någon av våra kloka redaktörer tvingar oss att följa David Carsons exempel; när han var ad för tidningen RayGun satte han en hel intervju med Bryan Ferry i Zapf Dingbats eftersom han tyckte den var för tråkig.

Hela plågsamheten har också uppmärksammats här.