lördag 21 november 2009

Mindre snack och mera verkstad

Nu tar vi paus från den här bloggen för att ägna oss helt och fullt åt våra ordinarie uppdrag. Nästa gång det händer något inom Hall of Femmes, dyker vi upp här igen som gummorna i lådan. Näst på tur står publikationen om Ruth Ansel som vi siktar på att få färdig i år. Håll utkik på vår hemsida för mer information. Till våren påbörjar vi vår nästa publikation.

Om vi ska sammanfatta vad som hänt de senaste månaderna är det följande: art director Ruth Ansel har haft en föreläsning i Stockholm som dragit fulla hus. Hon har uppmärksammats mycket i press och media. Medvetenheten om hennes namn och kunskapen om hennes arbeten har ökat mot bara för ett halvår sedan. För detta är vi glada. Dessutom har vi blivit ännu mer övertygade om att ett offentligt erkännande inte bara är ett naturligt resultat av det arbete man gjort utan även en fråga om att bli framlyft, utvald, hypad, uppskriven, nedskriven, tillfrågad, beundrad – kort sagt uppmärksammad.

Vi tackar för denna gång och avslutar med Ruths egna ord när hon hoppade in i taxin på väg till Arlanda.
This is not the end, this is the beginning.

onsdag 18 november 2009

Svensk bokkonst 2009

Först Irma Boom och nu det här! Vi blev glatt överraskade och uppriktigt förvånade när vi såg att årets jury i Kungliga Bibliotekets tävling Svensk Bokkonst bestod av enbart kvinnor.
Vilket också verkar ha avspeglat sig i resultatet där hela 21 av 25 utvalda böcker var gjorda av kvinnliga formgivare.
Läs mer här och här.

tisdag 17 november 2009

Titta på TV ikväll

I kväll visar Kobra ett inslag om Ruth Ansel, missa inte! SVT2 21.30.

söndag 15 november 2009

Kul och cool


Tänk att inom loppet av bara några veckor ha fått möjlighet att lyssna till två så otroliga kvinnor! Fantastiska, sarkastiska och väldigt roliga Irma Boom hade en två timmar lång föreläsning på Konstfack i veckan. Den var så bra och inspirerande att vi gick ut efteråt med känslan av att vara Jeanne d'Arc med papperssvärd i hand.

Med sina experimentella och verkligt nyskapande böcker har den holländska bokformgivaren nått världsrykte. Vägen dit har inte varit lätt eller given. Till en början starkt kritiserad men på senare tid alltmer hyllad, gör hon enbart de böcker hon vill göra, på det sätt hon vill göra dom. Hon avsäger sig uppdrag som hon inte tror passar. ”Då ber jag de att gå någon annanstans, och tro mig det händer ofta.” säger Irma och vi tvivlar inte på hennes ord.

Irma Booms bok om textilkonstnären Sheila Hicks har tillägnats priset ”Världens vackraste bok” på bokmässan i Leipzig. Det är en vit tegelsten där dom ruggade sidorna är skurna med en teknik som Irma Boom själv uppfunnit. Efter föreläsningen frågar en nyfiken person hur hon gått tillväga för att uppnå det speciella utseendet. ”Det är en hemlighet” svarar Irma ”som jag inte tänker tala om.”

Efter alltför många konflikter med förlaget och uppdragsgivaren Yale University Press, fick Irma Boom sparken, hon ansågs vara för svår att jobba med. Uppsägningen hade ingen som helst effekt ”Jag sa att de kunde sparka mig om de ville men att jag tänkte fortsätta med boken ändå. Jag hade jobbat under så lång tid med den och hade inte för avsikt att sluta förrän jag var klar.” Så talar ett sant geni.
På det vita omslaget till boken finns ett avtryck av en av Sheila Hicks trasmattor. ”Dom ville ha ett foto på en matta på omslaget men det visste jag inte skulle bli bra. En sådat omslag skulle bara ha appellerat textilmänniskor och det är en väldigt liten grupp”. En övertygelse som hon fick slå sig blodig för att få igenom.

I ett annat uppdrag, boken Every Thing Design för Museum für Gestaltung i Zurich, efterfrågade uppdragsgivaren en 150 sidor tjock bok om sina samlingar. Irma valde istället att göra 700 sidor, innehållande varenda bild som museet överhuvudtaget hade. När uppdragsgivaren då sa att de inte tänkte betala henne något extra arvode, eftersom hon själv valt att göra en mer omfattande bok (bara att samla in bilderna tog över ett halvår) svarade Irma ”OK fine, jag behöver ändå inte era pengar”. Hon viftar med handen och tillägger lättsamt ”I always ignore the breif”.

Trots att hennes formgivning är såpass unik att den är oefterhärmlig, och förmodligen just därför finns det många rip-offs på hennes verk. En av Irmas tidiga böcker, en bok om frimärkeskonst, hade som idé att redovisa för varje frimärkes inspirationskälla (eller formstöld för att tala klarspråk). Trots att boken byggde på en egendomlig grid, hade märkligt satt typografi och dubbelsidigt tryckt på ett speciellt tunt papper, hittade Irma Boom en perfekt liten kopia av sin avantgardistiska bok om stöld i Polen.

Irma Booms böcker finns representerade i MOMAs samlingar och hon säger att det är unikt eftersom hon är den första levande bokformgivaren museet har. Hon visar upp en handfull perfekta miniatyrböcker – mindre än tändsticksaskar – som är hennes egentillverkade modeller hon gör inför varje bok. Hon berättar att MOMA gärna velat ha hennes små miniatyrer i samlingarna men att hon vägrat. ”När jag dör kommer dom försöka ta dom, jag måste gömma undan dom någonstans!”

För er som missade det hela i torsdags har vi spelat in en bootleg på föreläsningen. Ljudet är sådär men vi borde kanske pressa upp det hela på vinyl i Tjeckien?
Hall of Femmes presenterar – Irma Boom på Konstfack.

Mer Kare


Vår Lady.

Ikoner för Apple.

En Apple geisha.

Ikoner för Windows.

lördag 7 november 2009

Bomben, Glada gubben och Soptunnan...

... bara för att nämna tre av Susan Kares bidrag till designhistorien.
I början av åttiotalet arbetade hon för Apple och skapade ikonerna som gjorde Mac till just Mac. Alla minns vi den fruktade BOMBEN. Och den glada Mac-gubben som hälsade när man slog på datorn. När Apple bytte operativsystem tog det månader innan vi vande oss vid de nya ikonerna. Eftersom vi avskyr nostalgi och allra mest när det dyker upp hos oss själva avslutar vi här.

Liksom sin största idol Paul Rand är Susan Kare begåvad med att kunna behålla lekfullheten även när hon jobbar ”corporate”. Ikoner för operativsystem måste vara tydliga som vägskyltar men informationsgrafik måste inte se tråkig ut. Kares tidiga ikoner för Apple är enkla, intuitiva och humoristiska. Det är ett humanistiskt och användarvänligt förhållningssätt som känns självklart för hur man jobbar idag men det var definitivt inte självklart i datorgrafikens vagga. När Steve Jobs lämnade Apple för att starta up NeXT följde Susan med och tog dessutom chansen att låta Paul Rand göra företagets logotyp.

”Akta er för typsnitt med stadsnamn!” hade vi en typografilärare som sa. Det var förmodligen Susan Kare han varnade oss för. Här ser ni Chicago, Geneva, Monaco och New York, alla tecknade 1983.


Just nu jobbar Susan med att formge Facebook-ikoner som man kan köpa för en dollar styck.


Enligt sin hemsida är 55-åriga mrs Kare även en dedikerad surfare som gärna hade ägnat sitt liv åt att formge surf- och skidutrustning. I så fall hade halva världen förmodligen inte varit hängivna Mac-anhängare utan istället jobbat som badvakter i San Francisco.

Dear Brev,


Förutom en förälders barn finns det några saker till som aldrig kan vara fula. Kartor och handskrivna brev är två sådana saker. Okej då, kartor kan vara fula. Då återstår handskrivna brev.

Fyra veckor om året jobbar vi inte och då skriver vi brev till varandra. Det finns de som retar oss för det, men vi tycker att det är väl använda semesterdagar. Det finns andra som också tycker att brevskrivande är väl använd tid. I en nyutkommen bok, Dear Me, skriver kändisar som Annie Lennox, Yoko Ono och Jackie Collins brev till sina 16-åriga jag.

Obama förstår inte bara the impact of ett personligt svar, men brassar dessutom på med ett handskrivet.

Och såhär witty svarar en annan president:

Här är två personer som har bestämt sig för att skriva brev till varenda människa på jordklotet och för att värma upp inför den prestationen skrev de till alla invånare i en irländsk småstad.

fredag 6 november 2009

Helgens mest kompletta guide till Sveriges snyggaste sossemän över 65

1:a Jan Eliasson
På ohotad förstaplats, diplomaten och fd. utrikesministern Jan Eliasson. Svårt att tro att den här stiligt klädda arbetargrabben från Göteborg fyller 70 nästa år. Själv säger Jan att två viktiga egenskaper som förhandlare på toppnivå är, citat: ”En stark fysik och uthållighet /.../ Det gäller att se pigg och fräsch ut även efter en nattmangling”. Vi kunde inte uttryckt det bättre.

2:a Björn Rosengren
Fd. näringslivsministern och TCO-ordföranden som fick lämna sin post efter att ha gått på porrklubben Tabu 1991. Han försvarade sig såhär, citat: ”Jag trodde att det var en avancerad nattklubb – inte en porrklubb”.


Bubblare:
Henrik Shyffert

Boom på Youtube

Boom på Konstfack

Den 11 november kommer Irma Boom kommer till Stockholm! Kl. 16.30 håller hon en föreläsning på Konstfack. Öppen för alla och gratis.

Boom på Pompidou


Irma Boom är en grafisk formgivare som inte sparar på krutet. Boken ovan är gjord för uppdragsgivaren SHV, ett holländskt rederi, den är 2136 sidor tjock och tog tio år att färdigställa. Det infärgade snittet ska symbolisera en holländsk tulpanåker.

Boom är representerad på Centre Pompidou, som har producerat en utställning med kvinnliga konstnärer utifrån sina egna samlingar. Andra representerade är Barbara Kruger, Jenny Holzer, Sophie Calle, Louise Bourgeois, Sonia Delaunay och Diane Arbus, för att nämna några. Pompidouarna har satt ihop en utställning bestående av 500 verk av 200 konstnärer, det är mycket. Hoppas några av de 200 får separata utställningar också.

Konst-ig

Det finns någonting som förenar alla i Stockholm som intresserar sig för design, konst, foto, arkitektur, inredning och mode. Eller ska vi kanske säga, några. Helene Boström och Charlotte Ekbom har i 15 år drivit Stockholms mest initierade konstbokhandel. Konst-ig är den slags bokhandel som egentligen aldrig kan hotas av internethandel, för att den bygger personlighet, kunskap och dedikation. De här damerna kan allt, vet allt och har allt. Gå dit och låt tiden försvinna iväg.

måndag 2 november 2009

Arnolds hobbies


På den tiden Arnold Schwarzenegger hade tid att rida på dagarna och inte bara var tvungen att knåpa ihop pyssliga chifferbrev, blev han fotograferad av Annie Leibovitz.

Annie Leibovitz på TV

Fotografen Annie Leibovitz var faktiskt den som ledde oss till både Bea Feitler och Ruth Ansel. I dokumentären Annie Leibovitz: Life through a lens berättar hon själv om sitt arbetsförhållande med Bea som hon såg som sin mentor. Ruth i sin tur har berättat att Bea, som jobbade målmedvetet på sin karriär knöt fotografer till sig som hon betraktade som ”sina”. Och att hon gärna ville behålla dem för sig själv. Annie Leibovitz var den fotograf Bea tog med sig när hon blev ad på Rolling Stone. Vi blev väldigt nyfikna när vi hörde Annie Leibovitz tala om Bea Feitler. Det var första gången vi hörde en yrkeskvinna tala om mentorskap mellan kvinnor. Annie sa att det hon lärt av Bea varit avgörande i hennes egen karriär.

Hoppa över den jobbiga inledningen på 2 min och lyssna på den här halvtimmeslånga intervjun där hon berättar om sitt imponerande yrkesliv. Hon berättar om den gången hon tjatade sig till att följa med för att plåta John Lennon för första gången. Hon flög tvärs över landet, fortfarande på ungdomsbiljett. Tio år senare tog hon den berömda bilden av en naken John Lennon uppkrupen på Yoko Ono, tagen bara några timmar innan han mördades.

Hon berättar också om arbetet med boken At work (omslag av Ruth Ansel) och om när hon porträtterade Queen Elisabeth. Hon hade visst avbrutit drottningen när hon ville kolla på sin favorit TV-show, det kan ha varit en av anledningarna att hennes majestät var lite grumpy. Annie ber drottningen ta av sig sin krona "Ser det inte lite väl 'dressy' ut med den på? undrar hon, ”Dressy?!” svarar drottningen. ”Vad tycker du då om det här?” undrar drottningen och sveper med sin stora drottningmantel.

söndag 1 november 2009

That woman with the amputated hand...


...she cried like a bitch, man.

As simple as that

"Design something wonderful"
Ruth Ansel